Utåt och inåt

Jag har alltid haft ett dubbelt förhållande till min kropp och det faktum att jag är en tjockis. Utåt sett har jag aldrig visat särskilt mycket att jag bryr mig om min vikt. Jag har alltid brytt migom mitt utseende med smink, kläder och sådär och har framställt mig som att jag är lika bra/snygg/hälsosam som mina kompisar som är mycket smalare än mig. Inåt däremot har det varit en kamp. När jag är ensam kan jag riktigt hata hur jag ser ut och innan har jag alltid tänkt att det inte är så mycket att göra åt mitt utseende, jag är så här tjock och ful för alltid. 
 
Det kommer gå åt många ansträngningar innan jag fattar att jag är på riktigt värd att gå ner i vikt. Att jag är värd att inte behöva flåsa när jag går upp för trapporna, att jag är värd att slippa skämmas över mig själv och att jag är värd att få tycka att jag är snygg. Vissa dagar kommer det säkert kännas precis som vanligt, att jag är ett misslyckande. Men jag hoppas att jag ska kunna vända det här och låta mig själv bli glad. Det är jag värd!! DET är att unna sig på riktigt till skillnad från godis och kakor!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0